Jag vill tacka chefredaktör och redaktion för Kadens som fick mig att ändra mitt beslut att sluta läsa tidningen efter dem enormt suspekta artikeln om doparen Niklas Axelsson som strax efter artikelns publicering föll dit på ett nytt dopingtest. Inte bara jag ondgjorde mig i några forum över det faktum att cykelpressen är feg när det gäller just dopade cyklister och att dessa behandlas med silkesvantar som att det knappt gjorts nåt fel. Axelsson-artikeln var ett sånt exempel.

Särskilt vill jag tacka Roberto Vacchi som i en artikel i senaste numret slog näven i bordet och gick ut hårt emot de många cyklister som hjälper till att skämma ut cyklingen som idrott och förvandla den till en fuskcirkus långt bort ifrån det man brukar kalla "sportslighet". Tack för att du slog näven i bordet, Roberto.

Kadens skiljer sig nu från många stora europeiska cykeltidningar som fortsätter att hantera dopning som om den inte fanns - och på så vis bidrar till att dra skam över sporten. Starkt jobbat. Det kräver stort mod att gå emot den osynliga mur av tystnad som regerar kring Pro Tour-cirkusen.