Tuesday, March 16, 2010

Nu flyttar bloggen!

Jag är inte nöjd med Blogger som bloggmotor så nu flyttar bloggen till min egen server.

Omdirigera ditt bokmärke till vackramaskin.munthe.biz!
Monday, March 15, 2010

Kadensen


Det här med kadensen kan ju också diskuteras i det oändliga och det finns oändligt många skolor bakom vilket RPM per minut som presterar snabbatse snittfaorterna över tid. Innan den moderna idrottsfysiologin fick fullt genomslag cyklade de flesta med inställningen att "män cyklar på tyngsta växeln...alltid". Chris Carmichael har skrivit massor om kadens och det var just hans kadensträning som var en bidragande orsak till Lance Armstrongs resultatförändring och sju TdF-segrar. Men inte ens Carmichael förespråkar "hög kadens är bra" (även om det var så Lance Armstrong förbättrade sin cykling) utan är helt inne på att alla människor har en optimal kadens som man bara kan hitta med träning. Det måste vara en kadens som vi inte slappnar av i utan som är en jämn ansträngning men som behåller krutet för när det behövs i attacker och spurter.

Min egen (och säkert andras) teori är att kadensen är direkt kopplad till musklernas sammansättning. En cyklist med snabba muskelfibrer tenderar att trivas i ett högre kadensskikt (90-120) medan en cyklist som är van vid den typiska "lagom/lugnt/länge"-träningen trivs bättre i en lägre kadens (65-90).

Dock ska den första typen av cyklist alltid tänka på att snabba muskler gärna drar mot pulsträning - vilket inte alltid är bra när det man kanske är ute efter är att nöta mil. Högre puls och explosivitet bränner ju depåerna snabbare.

På samma gång ska cyklisten med de långsamma muskelfibrerna tänka på att styrketräningen och intervallträningen är avgörande för hastigheten. Man kan inte bara ligga och mala lugnt hela tiden - man måste ta i för att ha en chans att möta attacker och sprintar.

Jag tillhör själv cyklistgruppen med snabba fibrer och hög kadens. Jag cyklar i 64km/timmen på raksträcka med en kadens kring 120. Men inte särskilt länge... Och det är det jag vill bli bättre på - att cykla längre på en jämn nivå.

Roberto Vacchi hos Engstrand 45 minuter TV8

Passa på att kolla in Engstrands intervju med en av sveriges bästa sportkommentatorer och en av sveriges främsta cykelexperter. Bra intervju. Bra program.

Vanliga missförstånd om tävlingscyklar för pendling

Jag hör ofta diskussioner om olika ramar och montering av stänkskärmar. Det vanligaste missförståndet är att bara för att cyclocrossramar har större avstånd mellan hjulinfästningen och på så sätt mer utrymme ovanför hjulet för att lera inte ska stoppa cykeln så borde det finnas plats för stänkskärmar. Men tyvärr funkar det inte så. Cyclocrossramar gjorda enligt konstens alla regler har en mycket brantare gaffelvinkel än landsvägsräcers. Klämmer man in stänkskärmar på en crossram kommer man att slå i stänkskärmen i fötterna när man svänger. Gaffelvinkeln är så brant för att ge en snabbare manöverförmåga (kommer från bancyklarnas geometri - bancyklar är gjorda för att man ska kunna "piska" dom fram och tillbaka över banan - den egenskapen vill man att en cross ska ha när det börjar stöka till sig off road mellan stenar och lera). Så en stänkskärm på en cross gör cykeln manöveroduglig. Alla lösningar i det lägetr kommer att bli dåliga komprimisser. Man kan skjuta tillbaka foten på pedalen, men då belastar man knät fel osv...

Sen finns det naturligtvis hybridcyklar men mindre brant vinkel. Bilden föreställer min egen Genesis Day One som är en single speed/fixed färdig för crossdäck och med utrymme för stänkskärmar. Gaffelvinkeln är inte alls lika brant som på en tävlingscross.

Hett tips är alltså; om du letar efter en vintercykel med utrymme för stänkskärm för pendling men med "bokstyresgeometri" så sluta leta efter en cyclocross som kan passa. Leta efter hybrider eller rena touringcyklar. Stålramar beter sig väldigt bra när underlaget börjar bli elakt och isigt.
Saturday, March 13, 2010

Bröderna Fåglum 1969

Passa på att njuta av bröderna Fåglums utsökt stilfulla linjetemposeger i VM i Tjeckoslovakien 1969. Och en kul story från Arne Hegerfors.

Ser fram emot säsongen

Få kan väl protestera mot att säsongen 2010 kommer att bli den mest spännande på länge. Förutom att cyklingen just nu har många starkt lysande stjärnor så blir ju kampen mellan gamlingen Armstrong och Contador. Kommer att bli svårt att släppa Twitter-knarkandet i år när det ska kommenteras efter etapperna.

Cyklingen känns också som att den har en chans att gå mot en renare tillvaro nu. Team Sky är ju uttalat anti-dopning.

Finns fortfarande några svarta moln på himlen. Skitstöveln Bjarne Riis har ju fortfarande inte lämnat tillbaka den gula ledartröjan han stal från Jan Ullrich som iofs förmodligen stal den från Richard Virenque som troligtvis stal den från den riktiga segraren av TdF 1996. Prispallen 1996 var ett tvättäkta kemiexperiment. Ullrich är nästan alla övertygade om att han dopat hela sin karriär utan att åka fast och Virenque var huvudmannen i den stora Festina-skandalen. En av de största dopingskandalerna i TdF:s historia.

Inför säsongen så tycker jag att vi hyllar Team Saxo Bank med det här lilla klippet. Seger före Ära!:



Är det bara jag som tycker att Riis mirakulösa prestation på Hautacam påminner väldigt mycket om Contadors etapp 15, 2009? Minns ni när Contador coastade genom 10%+ kurvor? Jag är lite benägen att ställa mig på Greg LeMonds sida. Han framstår ju ibland som lite för paranoid men han har samtidigt en poäng med att människans kropps är avsedd att tycka att det är jobbigt att cykla uppför en alp i 28 km/t. Oavsett hur vältränad man är.

Jedis kommer nog att fortsätta vara infiltrerade av Sith ett tag till...

Sadlar

Det här med sadlar är ju ett komplext område. Ingens bak är den andra lik. Australienska CyclingTipsBlog.com är en fantastiskt bra källa till förkovring. Här en liten text om problematiken. Det jag särskilt fastnade för var det pragmatiska konstaterandet att delade sadlar inte stoppar vatten från att kyla ned där nere. Värt att tänka på i vårt karga klimat.